SIGRUN BESSADOTTIR
KAJASTUKSEN KIELIKYLPY
Text: Annikki Skogster
Isländska Sigrun Bessadottir bor i dag i Nordsjö i Helsingfors tillsammans med sin man Iiro och deras söta, två och ett halvt år gamla son Emil. Hon har bott i Finland i femton år. Hon sköter en halvdagstjänst vid Islands ambassad som sekreterare och översättare. Sigrun är positiv, hjälpsam och ansvarskännande.
Barndomstiden
När Sigrun föddes bodde familjen i Köpenhamn, där hennes far studerade.
Sigrun var två år gammal vid familjens flytt tillbaka till Islands huvudstad Reykjavik, där 75 procent av Islands hela befolkning är bosatt. Sigruns far är utbildad provisorsfarmaceut och hennes mor tjänstgör som lärare i isländska vid ett gymnasium. De är fortfarande båda med i arbetslivet trots att pensioneringen hägrar. Till familjen hör fyra barn av vilka den äldste är en pojke. Nästäldsta är två tvillingssystrar, av vilka Sigrun är den ena. Båda flickorna föddes som prematurer i vecka 28. Båda konstaterades ha en synskada. Sigrun ser läsa tydlig text medan hennes syster helt saknar syn. Hon har också en ytterligare funktionsnedsättning. Hon bor i egen bostad, i ett hus med personal som vid behov kan ge assistans åt dem som önskar. Tvillingsystern är sysselsatt vid en arbetscentral för synskadade.
Sigruns skolgång, gymnasie- och
universitetsstudier
Sigrun inledde sin skolgång vid en vanlig folkskola i Reykjavik. Skolan hade också en avdelning för synskadade som vid behov kunde ge stödundervisning i storstil, punktskrift, förflyttningsteknik samt ADL. I dag går alla synskadade barn inkluderade i närskolan och får all den synskadeservice de behöver från service- och verksamhetscentret till skolan. Sigrun säger att hon gick i skola längre bort hemifrån och att hon därför inte blev bekant med jämnåriga som bodde i hemmets närhet. Det här ledde till att hon inte hade tillfälle att knyta sociala kontakter i hemmets omgivning.
Efter grundskolan fortsatte Sigrun i gymnasiet, som på Island är fyraårigt.I gymnasiet läste hon danska och engelska som obligatoriska språk och dessutom tyska och spanska. Efter att hon tagit studenten ville hon fortsätta sina studier i tyska i Tyskland som volontär, men hon fick inte jobbet hon sökt där på grund av sin synskada. Men snart efter det att hon fått nekande svar från Tyskland öppnade det sig en möjlighet för henne till jobb och språkstudier i Schweiz. ”Schweiz är ett speciellt land i Europa och det var intressant att arbeta där. Min arbetsplats var ett boende för personer med flerfunktionshinder”. Sigrun jobbade där ett år. Hon tycker att hennes arbete där upplevdes betydelsefullt bland personalen och boarna på hemmet därför att hon själv hade en funktionsnedsättning. Sigrun var inneboende hos en familj med två barn och mycket vänliga föräldrar. De såg till att hon fick tillgång till en läs-tV och andra hjälpmedel. Sigrun minns fortfarande med värme familjen som hon bodde hos i Schweiz. ”Vi har hållit kontakt och jag har besökt dem två gånger. Vi har tänkt att jag ännu någon gång tillsammans med Emil reser och besöker familjen”.
När Sigrun hade återvänt från Schweiz visste hon fortfarande inte riktigt vad hon skulle börja ägna sig åt. Hon reste därför till Spanien för att förkovra sig i spanska. Därefter studerade hon engelska i england, där hon jobbade inom en organisation som drev biståndsverksamhet bland synskadade i u-länder. När hon sedan återvänt till Island ställde hon upp som ledare vid ett nordiskt läger för synskadade. Och på lägret träffade hon Iiro från Finland och det nya livet började.
Sigrun kom till Finland år 2000. Hon inledde sin vistelse här med några månaders studier i svenska i Borgå. Efter studierna där flyttade hon till Helsingfors.
Därefter inledde hon sina studier vid Helsingfors universitet med nordiska språk och översättning som huvudämnen. Studierna tog fem år i anspråk och resulterade i en magistersexamen.
Under slutet av studietiden vid universitetet praktiserade Sigrun vid Islands ambassad. Och efter någon tid blev hon uppringd från ambassaden och tillfrågad om hon var villig att komma och börja arbeta där. ”Jag tror att jag nog inte hade fått jobbet om universitetet inte hade ordnat med praktikplatsen vid ambassaden för mig. Som tur var så hade en av de anställda sagt upp sig. Som synskadad och utlänning är det svårt att hitta ett jobb. På Island är det också svårt för synskadade att få arbete”
Sigrund har nu arbetat vid ambassaden i tio år. Hon tycker att hennes arbetskamrater är förståelsefulla. ”Vi har ett gott arbets-team. De hjälper mig om det är någonting på jobbet som jag på grund av min synskada har problem med. Och jag utför sådana arbetsuppgifter som jag klarar av och som mina arbetskamrater kanske inte skulle gå i land med”.
Vid Islands ambassad i Helsingfors arbetar förutom ambassadören två finländska och två isländska arbetstagare. ”Vi islänningar jobbar deltid och det är en bra sak eftersom vi båda har barn. Islands ambassad sköter förutom ärenden i Finland även frågor gällande Baltikum och Ukraina”. Till Sigruns arbetsuppgifter hör bl.a. översättningar från finska till isländska, insamling av olika slag av information och att assistera i konsulära ärenden.
Hem och fritid
Sigruns kanske främsta uppgift på fritiden är att sköta och handleda emil. När hon hinner, läser hon deckare, främst på isländska. Ett par morgnar i veckan besöker hon Nordsjö simhall och motionsrundor blir det också då och då.
”Vi reste mycket innan Emil föddes. Mina förtroendeuppdrag innebar också ofta utomlandsresor”.
Sigrun säger att hon trivs gott med sin nuvarande situation i livet och har inga speciella önskemål om förändringar. ”Jag har min familj. En liten son och ett arbete som jag är mycket glad över. Vårt barn har en bra dagisplats och en bra omgivning här. Jag har också fått en personlig assistent som underlättar det dagliga livet. På Island får man personlig assistans bara för några timmar och det räcker inte till för en synskadad som arbetar.
Ibland längtar jag efter mina syskon och föräldrar, men till all lycka så brukar de komma och hälsa på oss. Ja, och så har vi ju nog också varit på besök på Island. senaste jul var vi två och en halv vecka på Island. Det gjorde gått åt Emils isländska. Jag talar isländska med honom men hans ”modersmål” är finska som iiro talar med honom. Dagiset är också finskspråkigt”.
Frivilligarbete
Sigrun har gjort frivilligarbete hela sitt vuxna liv. På Island deltog hon bland annat i styrelsearbetet i den isländska synskadeorganisationen. I Finland var hon ledamot i styrelsen för Förbundet Finlands svenska synskadade i sex år innan Emil föddes. Och från början av detta år är hon med i samma styrelse för en ny treårs period. Dessutom har hon medverkat i Synskadades Centralförbunds utskott för internationellt samarbete och en period fungerat som Finlands representant i Europeiska blindunionens styrelse. När den isländska synskadeorganisationen handhade ordförandeskapet i synskadeorganisationernas nordiska samarbetskommitté så fungerade Sigrun som sekreterare. I styrelsen för Synskadades biblioteksförening har hon nu sin tredje mandatperiod på gång.
”Att vara med som förtroendevald i olika föreningar blir med tiden litet som en livsstil. När jag skötte Emil som baby kändes det tidvis som litet ensamt. Och jag började känna ett behov av att delta i verksamheten, framförallt att tillsammans med andra vuxnaverka för det gemensamma bästa”.
Alkuperäinen suomenkielinen teksti löytyy netistä www.kulttuuripalvelu.fi ja Kajastus